Vinterkriget

I vinterkriget kämpade Finland för sin existens. Finland var förberett på ett krig mot Sovjetunionen, men var inte förberett att strida ensamt mot en stormakt. Kriget började 30.11.1939 utan någon krigsförklaring. Hemmafronten fick uppleva krigets hemskheter genast under krigets första dag, då fienden fällde bomber över 16 olika orter, bl.a. Helsingfors, Åbo, Lahtis och Petsamo.

Vinterkriget slutade efter 105 dagar 13.3.1940 i ett fredsavtal som slutits förgående natt i Moskva.

Läs mera

Vinterkriget blev ett separat krig under världskriget

Vinterkriget (1939−1940) var ett krig som pågick under världskriget utan att vara en del av det. Vinterkriget blev ett separat krig mellan Sovjetunionen och Finland. Däremot var fortsättningskriget som började 1941 en del av världskriget. Sovjetiska Röda arméns strider i andra världskriget började då Tyskland anföll 22.6.1941.

Otto-Ville Kuusinen och regeringen i Terijoki

Sovjetunionen grundade 2.12.1939 Finlands folkfrontsregering i Terijoki. Den och Sovjetunionen skrev följande dag under att avtal om ömsesidig hjälp och vänskap. Avtalet skrevs under av folkkommissarien för utrikesärenden Vjatšeslav Molotov. Bakom honom ordföranden för folkfrontsregeringen O V Kuusinen. Till vänster om Stalin folkkommissarien för försvaret Kliment Vorošilov och chefen för Leningrads kommunistiska parti Andrei Ždanov. Photo 12 /UIG/Getty Images.

Sovjetunionens slutliga mål med vinterkriget stod klart genast i början av kriget. I det erövrade Terijoki bildades under ledning av Otto Ville Kuusinen en folkfrontsregering. Kuusinen som var både premiär och utrikesminister i den regeringen, hade 1918 flytt till Sovjetryssland, som 1922 blev Sovjetunionen. Där skapade han sig en politisk karriär i den nya statens kommunistiska parti.

Storbritannien och Frankrike hade planer på att hjälpa Finland

Under vinterkriget fick Finland hjälp närmast av Sverige och från alliansen som bildats av Storbritannien och Frankrike, d.v.s. västmakterna. Sverige gjorde ändå ett beslut om att officiellt förbli neutralt och sände endast frivilliga till Finland. Sverige och de övriga nordiska länderna gick inte med på de planerade transporterna av västmakternas trupper, genom sina områden.

Västmakterna var intresserade av Kirunas malmgruvor i norra Sverige

Huvudmålet för Storbritannien och Frankrike, d.v.s. västmakterna, var att överta Kirunas malmgruvor i norra Sverige, vilka var viktiga för den tyska krigsindustrin. Dessutom var västmakterna intresserade av den norska kusten. De ville inte hamna i krig med Sovjetunionen.

Storbritanniens och Frankrikes gemensamma krigsråd beslöt den 5 februari 1940 om militär hjälp till Finland. En krigsexpedition planerades genom Norra Norge och Norra Sverige till Finland. En del av trupperna skulle lämnas kvar för att skydda transportleden. Vid den fanns Kiruna gruvområde. Norge och Sverige svarade nekande på västmakternas begäran om genomfart. Västmakternas beslut om sändandet av trupper till Finland var en av orsakerna till Stalins beslut att göra fred med Finland i stället för att ockupera landet.

Vinterkrigets förluster

Enligt försvarsmaktens och försvarsministeriets rapport efter kriget, var vinterkrigets mänskliga förluster 67 000 personer. Totala antalet stupade och kvarblivna på fältet var över 24 000. Då vi lägger till dem, som dog av sina blessyrer och i hemmafrontens bombardemang samt dem som dog i handelsflottans tjänst, överstiger antalet stupade och dödade 25 000.

En för Finland bitter fred slöts 12.3.1940 i Moskva

Freden som slöts efter vinterkriget var bitter för Finland. Landet var tvunget att överlåta 12 % av sin areal och dessutom hyra ut Hangö udd med närliggande vattenområde som flottbas åt Sovjetunionen. Av de områden som skulle överlåtas, var en stor del sådana som Röda armén aldrig erövrat i strid. Enligt fredsavtalet gav Sovjetunionen tillbaka det erövrade Petsamoområdet.

Praktiskt taget hela befolkningen från de områden som skulle överlåtas flyttade till övriga Finland. Cirka 420 000 människor skulle återplaceras. De utgjorde nästan 12 % av den dåtida befolkningen.

Fredsavtalet i Moskva var en besvikelse för västmakterna

Västmakterna ansåg att vinterkrigets slut var en förlust för dem. Möjligheterna att komma åt Kirunas malmområden hade gått förlorade. Vapenleveranserna till Finland avbröts och man krävde att få tillbaka de vapen som redan sålts.

Fredsavtalet som Finland slutit tolkades som om Finland kapitulerat. Den här uppfattningen lever kvar i en del av den västerländska historien. Likaså lever i historien det av Sovjetunionen utbredda påståendet om att Röda armén före fredsavtalet skulle ha erövrat Viborgs stad. När freden kom var stadens centrum ännu i de finska truppernas besittning. Finlands flagga vajade i viborgska slottets torn.

Sovjetunionen torpederade tanken på ett nordisk försvarsallians

Sovjetunionen motsatte sig efter vinterkriget Finlands strävan till att ansluta sig till en nordisk försvarsallians och senare till ett statsförbund med Sverige. Sverige höll hårt fast vid deklarationen att inte hjälpa Finland med reguljära trupper i ett krig mot Sovjetunionen. Efter vinterkriget stod Finland ännu ensammare. 

Ari Raunio

 

 


Stäng
Sök från webbsajt
Nytt !

Yle arkivet om Moskovafreden 1940 i rundradion

  • Regeringens proklamation (13.3.1940)
  • Urikesminister Väinö Tanner om freden (13.3.1940)
  • Presiden Kyösti Kallio om fredsvillkoren (14.3.1940)
  • Mannerheims dagorder lästes i radion (14.3.1940)
  • Hangö skall evakueras pä 10 dagar (15.3.1940)
Inforuta
  • Statistisk info om Finland

    Statistisk info om Finland

         

 

Vinterkrigets virtuella infocentrum

 

Webbsidans redaktion

 

Länkar

www.talvisotayhdistys.fi

 

 
 
 

Beställare: Talvisotayhdistys ry (Y 2403304-2)
Innehåll: Sotakirjuri Oy
Webbsajt: Wode media Oy
Översättningen till svenska: Erik Werner

Talvisotayhdistys ry's penninginsamlingskonto FI 33 5723 0220 3396 70

 

Ta kontakt

Redaktion

 

Mannerheim

Arvo Ylppö (sidorna är på finska)

SA-Bild (Försvarsmaktens bildarkiv)

Databas över de stupade i de finska krigen 1939-1945